Historia

1997

”Klangen bländar till och med dirigenten
Kantorow anser att Tapiola Sinfoniettas nivå
är orkesterns egen förtjänst.
…Kantorow är lycklig över Tapiola Sinfoniettas
utomordentliga samhörighet och att den snabbt
har blivit en mångsidig och flexibel virtuosorkester.”
(Hannu-Ilari Lampila HS 31.10.)

Sinfoniettas tionde år var framgångsrikt. Det fruktbara samarbetet med Jean-Jacques Kantorow fortgick i och med den tredje tvåårsperioden. Den imponerande raden av finländska och utländska gästsolister och gästdirigenter tillsammans med en lyckad programpolicy garanterade dels en kraftig ökning av publikmängden, dels fortsatt positivt gensvar i pressen. Orkesterns egna musiker gjorde fortsättningsvis förtjänstfulla solistframträdanden: under året hördes Bridget Allaire-Mäki, Tero Latvala, Harri Mäki och Pasi Pihlaja.

”Tillbaka till framtiden
– kompositören en del av orkestern”

Sinfonietta deltog i ett projekt som genomfördes av Finlands Symfoniorkestrar rf och Suomalaisen musiikin tiedotuskeskus (Informationscentret för finländsk musik) där hela 14 finländska orkestrar valde sig en egen tonsättare. Som Tapiola Sinfoniettas egen tonsättare engagerades Juhani Nuorvala utifrån urvalskriterier som t.ex. tonsättarens gränsöverskridande personlighet. Som en av tonsättarens uppgifter fastställdes deltagande i olika projekt för ungdomar. Orkestern fortsatte att genomföra detta slags projekt i tätt samarbete med skolorna.

”Skapelsen inledde Nådendals festival.
Fullträff från första början”
(Matti Lehtonen TS 10.6.)

På sommaren gästspelade orkestern på flera musikfestivaler. I Nådendal uppfördes Haydns Skapelsen, på Nyslotts operafestival Bachs h-mollmässa – båda under ledning av Peter Schreier – och på Åbo musikfestspel spelades två konserter tillsammans med Jean-Jacques Kantorow. Festivalsommaren avslutades på Helsingfors festspel, också där med två konserter. Det blev inga gästspel i utlandet, men den lyckade Pärt-inspelningen möjliggjorde en konsert i Paris våren 1998 och på sensommaren avtalades också om en turné i Japan följande år.

Esbo stads undersökning av stadens framtoning i offentligheten visade i praktiken på strålande resultat av nio års arbete: Tapiola Sinfonietta konstaterades vara en av stadens mest välkända märkesprodukter och dragplåster.

1998

”Tapiola Sinfonietta fick sin fanfar
En fulltalig publik, stämningen i taket, applåder och bravorop,
i pauserna mousserande vin till alla – den tioåriga Tapiola Sinfonietta
firades ståtligt, och inte utan orsak. Det bästa var ändå kvällens musik.
Vi fick njuta av orkesterns legendariska samspel…” (Olavi Kauko, HS 20.4.)

Orkestern inledde sin verksamhet säsongen 1987–88 och firade sina tio år i stor stil. Med kompromisslöst arbete och stor entusiasm hade orkestern nått en hög konstnärlig nivå, och dess landvinningar vann positiv genklang i media. Som solister och dirigenter hördes finländska och utländska toppnamn och liksom förr framträdanden på hög nivå av orkesterns egna musiker.

”Sinfonietta i Paris – konserten utsåld”
(EH, Länsiväylä 8.3.)

Sinfonietta debuterade i Paris och framförde musik av Arvo Pärt under ledning av Jean-Jacques Kantorow för nästan tusen åhörare i en fullsatt sal. Orkestern vann också internationell renommé på en Japanturné som omfattade fem miljonstäder. I Finland satsade man med anledning av jubileumsåret på synlig marknadsföring bl.a. med hjälp av utomhusreklam. I trakten rörde sig också en kulturbuss maskerad till en tiger. Idén till bussen kom från kulturaktörer i Esbo, och bussen trafikerade rutten mellan Helsingfors och Esbo och delade ut information om kultur och olika evenemang. Under året gjorde Tapiola Sinfonietta nytt åhörarrekord, hela 41 500 personer.

1999

”En motiverad och känslig Tapiola Sinfonietta
i förtrollande gästkonsert”
(Pirjo Nenola, Iisalmen Sanomat 4.2.)

I början av året gjorde Sinfonietta en inhemsk turné till Träskända, Tammerfors, Kuhmo och Idensalmi under ledning av Jean-Jacques Kantorow och med Jaakko Luoma som solist. Under våren gavs tre konserter i repris i Träskända-husets sal. I mars uppträdde Sinfonietta under ledning av Jean-Jacques Kantorow med Monica Groop som solist på Esbo kulturcentrums10-årsjubileumskonsert. Kammarmusikkonserter hölls sex gånger och i serien gästspelade Battalia och Zagros Ensemble. Som nyhet inleddes dagskonserter som fick ett varmt mottagande och på våren hölls utifrån publikens repertoarönskemål en konsert för hela familjen. Året avslutade med konserten Joulukuusisto, som gjorde stor succé.

”Sinfonietta dirigerar sig själv
…Vi ville ändå inte ha en konstnärlig ledare,
för nu är det dags att höja orkesterns egen profil,
säger (Konsertmästare Tero) Latvala”
(Kaisa Iitti, HS 8.9.)

Orkestern överförde det konstnärliga ansvaret till en ledningsgrupp som består av intendenten och två musiker. De första musikermedlemmarna var Tero Latvala och Hanna Juutilainen. För beslut om repertoar grundades dessutom en programdelegation. Tuomas Ollila anställdes för att dela dirigentansvaret med Jean-Jacques Kantorow.

2000

”Huskompositör söker treenighet
mellan kompositör, orkester och publik”
(Kari-Otso Nevaluoma, LV 28.5.)

När Eero Hämeenniemi blev orkesterns huskompositör lovade han bl.a. skaffa dansare till konserterna och finna nya konsertformer. Vid övergången till det nya millenniet förbättrades orkesterns verksamhetsförutsättningar och den fick tre nya fasta musikerplatser som man länge sett fram emot, nämligen slagverk, stämledare för trumpet och trumpetare. Dessutom höjdes musikernas löner till samma nivå som hos symfoniorkestrarna i huvudstadsregionen. En nyhet som gällde informationen var det elektroniska nyhetsbrevet som började utkomma på hösten.

”Utrymme för musikerna, elström i instrumenten
I Kimmo Pohjonens kompositioner improviserar
orkestermusikerna och violinerna får elchock”
(Pirkko Kotiranta, HS 10.11.)

Sinfonietta spelade i Kimmo Pohjonens KalmukkisinFonia på Savoyteatern och orkestern gästspelade också på flera musikfestivaler i Finland samt i Tromsø i Norge, där Sinfoniettas konsert var huvudevenemang på Nordlysfestivalen. Sinfonia Lahti uppträdde i februari i orkesterns abonnemangsserie och Sinfonietta gästspelade i sin tur i Helsingfors stadsorkesters serie på hösten. Utöver de ordinarie dirigenterna Jean-Jacques Kantorow och Tuomas Ollila dirigerades Sinfonietta av bl.a. Okko Kamu, Osmo Vänskä, John Storgårds, Peter Schreier och Sakari Oramo. I september gavs en konsert på Helsingfors Festspel i samarbete med Mellersta Österbottens kammarorkester. Där dirigerades Sinfonietta för första gången av Paavo Berglund.

2001

”Tapiola Sinfonietta tände publiken i Washington”
(HS 27.1.)

Tapiola Sinfonietta debuterade i USA i januari. Orkestern uppförde Sibelius, Schnittke och Schubert i John F. Kennedy-kulturcentret i Washington under ledning av Tero Latvala med Ralf Gothóni som solist. Washington Post menade i sin recension att orkesterns stråkar hade ”ett sidenglänsande lyster ” och att blåsarna var ”jordnära, virtuosa och fulla av uttryckskraft”.

En av de intressantaste bland vårens gästsolister var den moderna indiska dansgruppen Daksha Sheth. På deras konsert uppfördes musik av orkesterns huskompositör Eero Hämeenniemi.

”En bredsida Bach”
(Olavi Kauko, HS 31.10.)

Tapiola Sinfonietta spelade in J.S. Bachs violinkonserter tillsammans med Jaakko och Pekka Kuusisto. Verken uppfördes också på en fullsatt konsert på Riddarhuset. Sinfonietta gästspelade två gånger på Helsingfors Festspel: under ledning av Peter Burwig uppfördes Sciarrinos Lohengrin och Schönbergs Erwartung med Raili Viljakainen som solist och dessutom medverkade orkestern i uppförandet av Schönbergs Gurrelieder tillsammans med Helsingfors Stadsorkester, RSO, Estlands nationella manskör samt Finlands nationaloperas kör och toppsolister under ledning av Jukka-Pekka Saraste.

I november genomfördes som nyhet ett långt veckoslut med kammarmusik. I programmet ingick sju konserter. Från början av hösten delades Jean-Jacques Kantorows dirigentansvar av John Storgårds.