Historia

1992

”Glöden falnar hos Tapiola Sinfonietta”
(Hannele Rantamäki Espoo 3/1992)

Esbo stads sparåtgärder ledde till svårigheter i orkesterns verksamhet. En länge planerad turné i Japan fick inställas och antalet konserter skars ner. I fråga om solister och dirigenter iakttog man under hösten en sparlinje. Dessutom slutade Osmo Vänskä efter våren och orkestern var resten av året utan konstnärlig ledare. Man hann redan förutspå orkestern en dyster framtid och man fruktade en massflykt bland musikerna, men konsertverksamheten fortsatte på invand nivå. ”Det är ett nöje att bo i Sinfoniettas stad”, konstaterade signaturen Uppriktigt tacksam lyssnare i Länsiväylä 22.11 och berömde bl.a. orkesterns musiker med sina färdigheter på solistnivå och konserternas förtjänster som avbrott i den grå vardagen.

”Tapiolakörens hitlåtar på jubileumsskiva”
(IS 15.5.)

Sinfonietta spelade tillsammans med Tapiolakören på skivmärket Ondine in en ny version av skivan Sininen ja Valkoinen samt en annan skiva med körmusik. Under det livliga inspelningsåret gjordes också under ledning av Osmo Vänskä två skivor på skivmärket BIS: en skiva som var tillägnad musik av Aulis Sallinen och som presenterade basunkonserter genom tiderna, med Christian Lindberg som solist.

Tommi Mentu och Riitta Pesola ur orkesterns egna led framträdde på solistpodiet och som gästsolister uppträdde bl.a. Dmitrij Alexejev, Liana Isakadze, Mihaela Martin, Roland Pöntinen, Edith Mathis och Dmitrij Baskirov. Osmo Vänskä dirigerade under året sammanlagt 12 konserter och bland gästdirigenterna fanns Frank Shipway, Moshe Atzmon, Paavo Järvi, János Fürst och Lev Markiz.

”…När operettorkestern klingar så elegant
som Tapiola Sinfonietta, börjar operett
förvandlas till konst och kultur…”
(Hannu-Ilari Lampila HS 12.10.)

Sinfonietta uppträdde under ledning av Osmo Vänskä i MTV:s succéartade jubileumskonsert med Karita Mattila, Matti Salminen, Seppo Ruohonen och Tamara Lund som solister. I programmet ingick opera- och underhållningsmusik. Konserten för unga solister erbjöd möjlighet för musikstuderande från Esbo, som hade klarat provspelningen, att uppträda som orkesterns solist och Sinfonietta ackompanjerade också i finalen i Maj Lind-pianotävlingen i Sibelius-Akademins festsal. Orkestern gästspelade under året på Uleåborgs musikfestspel, i Lojo och Tavastehus samt uppträdde på den första internationella körfestivalen i Esbo. I maj anordnades en utomhuskonsert i Hagalund och vid den stora byfesten i Kottby.

1993

”Tapiola Sinfonietta inledde höstsäsongen
med alla tiders braksuccé”
(Olavi Kauko HS 10.9.)

Vivaldis Årstiderna under ledning av Jean-Jacques Kantorow drog full sal på höstens första konsert. Den nye konstnärlige ledaren prisade i intervjun musikerna för deras själsliga flexibilitet och önskade beslutsfattarna i Esbo klarsyn nog att utnyttja orkesterns höga nivå också för att nå internationell synlighet.

Som solister uppträdde under året bl.a. Soile Isokoski, Tom Krause, Monica Groop, Jan-Erik Gustafsson, Leonidas Kavakos, Duncan McTier, Michala Petri samt av Sinfoniettas musiker Hanna Juutilainen och Bridget Allaire-Mäki.

Sinfonietta uppträdde i augusti i Frankrike på Antibes musikfestival på tre konserter under ledning av Gilbert Varga. Solister var alten Nathalie Stutzmann och sopranen Elisabeth Vidal. Gästspelet noterades i stor omfattning med berömmande recensioner och orkestern inbjöds på stående fot att konsertera också på följande års festival.

”Orkestern riskerade och vann”
(Heljä Salonen IL 18.11.)

Tapiola Sinfonietta övergick till nettobudgetering vilket medförde att orkestern ålades att ta in en del av sin finansiering genom produktiv verksamhet. Att anslagen nedskars rejält tvingade orkestern att spara och att sälja konserter till olika håll från presidentens kansli till elföretag. Kammarmusik uppfördes på överraskande platser och man gick allmänt taget in för att aktivt få ny publik. Satsningar gjordes på att engagera en yngre publik och orkesterns musiker gästade ofta skolorna för att presentera konserterna. Hela personalen jobbade hårt och det gav utdelning: publikmängden ökade med en dryg tredjedel till 28 000 och budgeten höll.

Utöver de ”officiella frivilliginsatserna” uppträdde orkestern gratis på en konsert till förmån för lidande människor i det forna Jugoslaven. Konserten anordnades på initiativ av oboisten Tommi Mentu.

”Opera Espoo visade Nationaloperan prov på
modernisering… En sådan här grad av munter
spiritualitet och nyansrikedom kan Nationaloperan
tills vidare bara drömma om.”
(Hannu-Ilari Lampila HS 18.10.)

Tapiola Sinfonietta spelade i Opera Espoos första produktion, Giuseppe Verdis Falstaff under ledning av Pekka Savijoki, i regi av Tony Wuorinen. I rollerna uppträdde bl.a. Hannu Niemelä, Petteri Salomaa och Päivi Nisula. Andra lyckade samarbetsprojekt var uppträdandet på Esbo pianovecka med Ralf Gothóni som solist och dirigent samt en konsert med musik av Stravinsky, Ravel, Debussy och Salonen tillsammans med Avanti!. Konserten drog full sal i Tammerforshuset och kryddades med bravorop till och med mitt i styckena. Konserten dirigerades av Esa-Pekka Salonen och som solister framträdde Olli Mustonen och Jorma Valjakka.

1994

”Tapiola Sinfonietta sätter lapp på luckan”
(Hannele Tarkka-Tierala HS 26.10.)

Nettobudgeteringsförsökets andra år medförde ekonomiska svårigheter. Alla inkomster som orkestern själv förutsattes inbringa inflöt inte, den flitiga orkestern gjorde ”för många” konserter och pengarna tog slut innan året var till ända. Som en lösning på problemet planerade man en två veckors permittering som dock inställdes i sista minuten. Sinfoniettas många musikervänner skred till undsättning och i november ordnades med frivilliga krafter en välgörenhetskonsert för att utöka orkesterns kassa. I en fullsatt Tapiolasal uppträdde under fem timmar ur Sinfoniettas egna led solister som Soile Isokoski, Monica Groop, Kari Kriikku, Jan-Erik Gustafsson och Marko Ylönen.

”Bebisorkestern vill ut i världen
Den glatt bubblande och lagom mogna
Tapiola Sinfonietta är redo att erövra världen
– bara pengarna kunde ordnas.”
(Minna Lindgren RONDO 30.5.)

På grund av den strama ekonomiska situationen blev det inga turnéer, men orkestern gjorde ändå en konsertresa till Frankrike och uppträdde på pianofestivalen i La Roque d’Anthéron med utsålda konserter för nästan 6 000 åhörare. Dessutom gavs en konsert i Tallinn och orkesterns blåskvintett uppträdde i Belgien och Frankrike. I hemlandet gästspelade man bl.a. i Kuusankoski och Åbo samt på musikfestspelen i Nådendal och på Helsingfors festspel. Trots sparlinjen blev det fina konserter under året och Sinfonietta fick liksom tidigare år en mängd positiva omdömen i media. Som solister ur orkesterns egna led uppträdde Pasi Pihlaja, Tero Latvala, Harri Mäki, Panu Pärssinen, Mikko Pitkäpaasi och Tommi Mentu.

”Slutmarkering för Kontrapunkt
…Tapiola Sinfonietta har fått beröm runtom i
Norden. Esbo stad har i sina händer en pärla
som är värd att ta väl hand om.”
(Marja Sjöberg Aamulehti 29.3.)

Sinfonietta uppträdde under ledning av Tuomas Ollila i den populära musikfrågesporten Kontrapunkt i teve. Tävlingen sändes i alla nordiska länder och gav internationell synlighet, men dessutom nåddes en omfattande inhemsk publik: under året uppträdde orkestern hela fyra gånger både i teve och i radio. Dessutom ökade antalet konsertbesökare fortsättningsvis i snabb takt och nådde upp till nästan 33 000. Orkesterns ihärdiga satsningar och höga konstnärliga nivå ledde också till ett officiellt erkännande när Tapiola Sinfonietta den 1 januari 1995 tilldelades Nylands läns konstpris för år 1994.

1995

”Storartad Bartók-afton i Hagalund
Vissa gästdirigenter har kanske kunnat visa
Tapiola Sinfonietta i nytt ljus, men orkestern
är mest lysande som sig själv i Jean-Jacques
Kantorows elektrifierande grepp.”
(Olavi Kauko HS 26.3.)

Samarbetet med konstnärlige ledaren Jean-Jacques Kantorow hördes allt tydligare i en fortlöpande höjning av orkesterns konstnärliga nivå och konsertrecensionerna var fortfarande mycket positiva. Inspelningarna gav också internationellt rykte, men den strama ekonomin inverkade tyvärr fortsättningsvis på orkesterns verksamhet. Turnéer i Finland eller utomlands kunde inte genomföras, men orkestern gjorde på egen bekostnad en resa till London och uppträdde med Kantorow som solist och dirigent i St. John´s Smith Square-kyrkan för bl.a. agenter från London.

”Tapiola Sinfonietta är
fixstjärna på konsertestraderna”
(Kemira 3/95)

Sinfonietta ingick ett betydande treårigt sponsoreringsavtal med Kemira. Det internationella kemiföretaget väntade sig att samarbetet skulle resultera i en lättare företagsbild. Huvudsponsorn var synlig i orkesterns tryckalster under devisen ”Musik är tonernas kemi” och orkestern presenterades i artiklar i bolagets inhemska och internationella tidskrift. Året var också i övrigt samarbetsbetonat. Sinfonietta genomförde fyra projekt tillsammans med Nationaloperan och övriga samarbetsparter var bl.a. Helsingfors Festspel, Espoo Ciné, Esbo kulturcentrum, Dominante och Esbo musikinstitut.

”En genuin diva – Wonderful!”
(Leena Santalahti LV 26.3.)

Orkestern spelade in en skiva med musikalmelodier och schlager tillsammans med Karita Mattila under ledning av Pekka Savijoki. Skivan, som gavs ut på skivmärket Ondine, blev enormt populär och sålde guld.

Trots sparlinjen hördes många oförglömliga konserter med konstnärer som violinisten Jaime Laredo och tenoren Robert Tear, vilka också dirigerade sina konserter.

Solister ur orkesterns egna led var Ulla Soinne, Jaakko Luoma, Harri Mäki, Hanna Juutilainen och Bridget Allaire-Mäki. Juha Nikkola framträdde som dirigent.

Den unga publiken togs väl i beaktande: antalet daghems- och skolkonserter var 10 och dessutom följde ca 1 800 skolelever med 11 generalrepetitioner. Sinfonietta samarbetade också med skolor som en av fyra finländska orkestrar i pilotprojektet London Sinfonietta Education. I projektet deltog orkestermedlemmarna Jukka Rantamäki, Panu Pärssinen och Tommi Mentu. Dessutom medverkade studerande vid Sibelius-Akademin.

1996

”Tapiola Sinfoniettas Bartók är en ny måttstock
Bättre än så här kan en skiva knappast bli!”
(Jukka Isopuro HS 30.9.)

Under året ingicks ett avtal om ljud- och bildupptagningar. Avtalet möjliggjorde hela fem skivinspelningar. På skivmärket BIS gjordes tillsammans med Jean-Jacques Kantorow tre skivor. Tonsättarnamnen var Uuno Klami, Camille Saint-Saëns och Arvo Pärt. Dessutom gjordes två skivor med sånger på skivmärket FINLANDIA. Under året utgavs en Bartókskiva med orkesterns egen flöjtist Hanna Juutilainen som solist och Jean-Jacques Kantorow som dirigent. Skivan valdes av Helsingin Sanomat till en av de bästa skivorna under år 1996.

”Tapiola Sinfonietta åter i toppform
Av Sibelius-segraren Pekka Kuusistos uppträdande
njuter både publiken och han själv”
(Jukka Isopuro HS 8.2.)

Sinfonietta gjorde en lyckad finlandsturné med Pekka Kuusisto som solist under ledning av Jean-Jacques Kantorow. Alla turnékonserter var utsålda och avslutningskonserten i Esbo gavs i snabbrepris på grund av den stora efterfrågan. Fina ögonblick blev det också när orkestern gjorde Felix Mendelssohns Paulusoratorium tillsammans med Suomen Laulu under ledning av Juhani Lamminmäki. Solister var Soile Isokoski, Lilli Paasikivi, Christian Elsner och Petteri Salomaa. Samarbetet med Kulturcentret fortgick; årets nyhet var diskussionsserien ”På tal om musik”, som hölls under tre söndagar och där en av diskussionsdeltagarna var kompositören Erik Bergman.

Orkesterns arbete fick ett uppsving när man inrättade två nya träblåsvakanser. Också på kanslisidan skedde omställningar när Satu Angervo valdes till ny intendent.

”Rytmisk puls, klanglig glöd
…Att dirigenten som tredje hjul saknades
förtätade stämningen betydligt”
(Hannu-Ilari Lampila HS 10.12.)

I offentligheten noterades upprepade gånger orkesterns praxis att spela utan dirigent och under året gjordes också hela åtta uppträdanden utan separat dirigent. Som dirigentsolister hördes bl.a. Ralf Gothóni, Frans Helmersson, Joseph Swensen och Kyung Wha Chung. Tack vare den förbättrade ekonomiska situationen kunde man bjuda in fler internationella konstnärer. Som gästsolister uppträdde bl.a. Miriam Fried, Raschér Saxophone Quartet, Pavel Vernikov och Thomas Zehetmair, som också dirigerade sin konsert.

Solister ur orkesterns egna led var Asko Heiskanen, Tero Latvala, Jaakko Luoma och Riitta Pesola.