Muusikon nimi

Historia

”Talen är hållna, nu börjar musiken”
(LV 9.12.1987)

Tanken på att grunda en ny orkester togs upp i offentligheten när Veikko Sjöblom publicerade sitt tidningsinlägg ”Esbo behöver en stadsorkester” i Länsiväylä den 7 november 1982. Efter en motion av Sjöblom och 51 andra fullmäktigeledamöter i januari 1983 och efter en ställvis mycket hetsig tidningsdebatt på sammanlagt 44 spaltmillimeter fattade fullmäktige i maj 1984 beslut om att grunda Esbo stadsorkester. Intendent Hannele Rantamäki och dirigent Jorma Panula inledde sitt arbete i augusti 1986. Först valdes musikerna till Esbo stadskvartett som började sitt arbete den 1 februari 1987 och höll sin första konsert redan den 18 februari på Kammarmusikens vinterdagar. Fler musiker anställdes under året utifrån 15 provspelningar, och i augusti började den 30 man starka Esbo stadsorkester, EKO, repetera under ledning av Jorma Panula och Juhani Lamminmäki. Utöver repetitionerna höll man bl.a. skolkonserter och en flöjtist valdes med hjälp av ”provspelningskonserter”.

EKO:s första offentliga framträdande skedde under ledning av Juhani Lamminmäki på Esbo stads fest på självständighetsdagen och i slutet av året kunde man läsa i Länsiväylä att ”Juloratoriet bringade julglädje” (Leena Santalahti LV 27.12): musiker i orkestern uppträdde i J. S. Bachs Juloratoriet i Hagalunds kyrka.

”Energisk debut”
(Marcus Castrén, Uusi Suomi 2.3.1988)

År 1988 var för orkestern en tid av etablering. Blåskvintetten höll sin första konsert och hela orkesterns egentliga debutkonsert hölls den 29 februari i Hagalunds kyrka med Jorma Panula som dirigent och Marko Ylönen som solist. EKO repeterade huvudsakligen i Karabacka allaktivitetshus och konserter hölls i genomsnitt var annan vecka. Repertoaren uppfördes i allmänhet två eller tre gånger främst i kyrkorna i Esbo. Dessutom uppträdde man bl.a. i Helsingfors universitets solennitetssal där orkestern under ledning av Osmo Vänskä uppförde Beethovens samtliga pianokonserter på två konserter tillsammans med pianisten Risto Lauriala. Orkestern inbjöds för gästspel på Karis internationella gitarrfestival och man samarbetade också med Helsingfors Festspel och Nordiska symposiet för bleckblåsare.

Jorma Panula lämnade uppdraget som konstnärlig ledare på sommaren och Juhani Lamminmäki fortsatte ensam.

”Iver och kvalitet. Precisionsjobb med Esbos orkester”
(Olavi Kauko HS 15.9)

EKO:s konserter gavs stor uppmärksamhet i pressen och nykomlingen fick gott om ytterst positiv och uppmuntrande kritik. Orkestern dirigerades av gästdirigenter som Eli Goren, Peter Csaba och Christopher Warren-Green. Som solister hördes utöver inhemska toppnamn Nachum Erlich, James Galway, Christian Lindberg och Harvey Phillips. Musiker ur orkesterns egna led som uppträdde som solister var Marko Ylönen, Hanna Juutilainen, Jorma Valjakka, Harri Mäki, Bridget Allaire-Mäki, Pasi Pihlaja, Jaana Haanterä och Merit Palas.

1989

”Esbo stadsorkester i ett lyckligt läge
Orkestern med ett drömhem”
(Heljä Salonen IL 27.2).

Esbo kulturcentrum blev färdigt och orkestern fick en permanent lokal i Tapiolasalen. När kulturcentret öppnades den 21 maj, uruppfördes Mikko Heiniös Genom kvällen under ledning av Juhani Lamminmäki. Sångpartierna uppfördes av Tapiola Kammarkör och pianosolist var Liisa Pohjola. Heiniös verk till texter av Bo Carpelan var också med på den fösta skivan tillsammans med Einojuhani Rautavaaras Cantot I–III och sångcykeln Die Liebenden (solist Soile Isokoski). Under året gjordes också en annan skiva med verk av Sibelius under ledning av Juhani Lamminmäki och med violinisten Leonidas Kavakos som solist. Antalet konserter var 44 (37 år 1988) och antalet åhörare fördubblades till drygt 11 000. Kulturnämnden godkände en utvecklingsplan för bildande av en fullstor kammarorkester med två blåsare och slagverk före utgången av 1993. Efter att stadsorkestern fick fler kansliposter anställdes Outi Mattila som biträdande intendent.

”Esbo stadsorkester flammade, åhörarna saknades”
(Veijo Murtomäki HS 27.1.)

Den fåtaliga publiken väckte förundrar och som förklaring anfördes både repertoarval och felaktiga konsertplatser – EKO uppträdde fortfarande också runtom i Esbo och bl.a. i Martinussalen i Vanda. Seppo Heikinheimo skrev den 14 december i Helsingin Sanomat om en konsert med musik av Haydn och Mozart under ledning av Cristopher Warren-Green: ”För övrigt anser jag att grundandet av Esbo stadsorkester allt tydligare börjar framstå som en felbedömning. En bättre konsert än det här kan man knappast vänta sig att få höra i huvudstadsregionen…, men ändå fanns det bara några hundra personer i salen.” Heikinheimo föreslog därför att orkesterns budget i stället skulle omplaceras dels för att stödja Helsingfors stadsorkester, dels för alternerande konserter med Loiri och Katri-Helena.

”Panu Pärssinens bassolo väckte glädje”
(Olavi Kauko HS 14.9.)

De egna musikerna fortsatte med solistframträdanden och under året framträdde Riitta Pesola, Bridget Allaire-Mäki, Jorma Valjakka, Pasi Pihlaja, Panu Pärssinen, Jukka Rantamäki och Timo Holopainen. Orkesterns blåskvintett tävlade i München och nådde semifinal. I oktober anordnades ett mångsidigt kammarmusikmaraton. Som gästdirigenter framträdde bl.a. Igor Bezrodny, Leon Spierer, Lev Markiz och Leif Segerstam. Som samtidig solist och dirigent uppträdde Jean-Jacques Kantorow, violin, Antony Pay, klarinett och Christopher Warren-Green, violin. EKO uppförde Händels Messias vid Sommarmusik i Sysmä och samarbetet med Helsingfors festspel fortsatte: festivalen betonade det nordiska och Esbo stadsorkester uppträdde med Olli Mustonen som solist.

1990

”Osmo Vänskä och höstens melodier”
(Aarne Toivonen LV 9.9)

Osmo Vänskä började som konstnärlig ledare i början av augusti och det första framträdandet under hans ledning ägde rum under Crusellveckan i Nystad, där huvudvikten låg på blåsmusik och där EKO var festivalens första gästande orkester. Debutframträdandet i Esbo under Vänskäs ledning skedde på Finlands orkesterinstitutions 200-årsjubileumskonsert, där bl.a. Trio Finlandia framträdde som solist i Beethovens trippelkonsert. Under hösten dirigerade den nye konstnärlige ledaren sammanlagt fyra konserter samt en skivinspelning med musik av Crusell, som gjordes under året.
Tero Latvala började som konsertmästare och utöver att spela repeterade han orkestern inför konserten på självständighetsdagen.

”Esbo har en uttrycksfull attackgrupp”
(Katariina Pikkarainen Savon Sanomat 8.3)

Den första turnén i Finland gjordes under ledning av Juhani Lamminmäki i Kuopio, S:t Michel och Kuusankoski. Turnén fick ett gott mottagande och som solist uppträdde vinnaren i Åbo cellotävling, orkesterns egen cellist Tuija Rantamäki. Andra orkestermedlemmar som under året uppträdde som solister var Pasi Pihjala, Merit Palas, Tommi Mentu, Bridget Allaire-Mäki, Marko Ylönen, Riitta Pesola och Janne Saari. Många dirigenter som var bekanta från föregående år gästspelade på nytt och som solister uppträdde bl.a. violinisterna Liana Isakadze, Ilja Kaler och Ilja Grubert samt pianisten Kalle Randalu och hornisten Sören Hermansson.

”Sur sillsallad
Esbos orkester har fortfarande inte hittat sin egen linje
…Och det fanns bara en handfull människor i salen”
(Seppo Heikinheimo HS 25.1)

”Fördomsfritt och stilfullt
…Det fanns gott om publik, trots att inga klassisk-romantiska favoritsymfonier eller konserter spelades”
(Aarne Toivonen LV 28.1.)
(Synpunkter på konserten 23.1, i programmet ingick Barber, Copland, Klami)

Programvalet fortfor att väcka debatt. Publikmängden på konserterna ökade under året med en tredjedel och det genomsnittliga besökartalet per konsert var ca 420. Orkestern eftersträvade en större publik med en konsert med unga solister, konsertdansbal, konsert för hela familjen och en julkonsert till förmån för UNICEF. Andra specialkonserter var Barockserien, en tre konserters serie med bl.a. Bachs Brandenburgkonserter, där Anssi Mattila framträdde som dirigent och cembalist. Orkestern uppträdde också på nytt på Kammarmusikens vinterdagar i Esbo och på hösten anordnades en höstserie med kammarmusik.

Efter ett antal turer i stadsförvaltningen ackompanjerade av offentlig debatt fick orkestern vid årsslutet rätt att använda tilläggsnamnet Tapiola Sinfonietta.

1991

”Sanslöst Våroffer”
(Seppo Heikinheimo HS 15.3.)

På en gemensam konsert med Lahtis stadsorkester uppförde Tapiola Sinfonietta Igor Stravinskys Våroffer under ledning av Osmo Vänskä. Som solistnummer hördes Sergej Prokofjevs Sinfonia concertante tolkad av cellisten Arto Noras. Bland årets övriga solister fanns Aleksej Ljubimov, Håkan Hardenberger, Cho-Liang Lin, Natalia Gutman, Ib Lanzky-Otto, Miriam Fried, Torleif Thedéen och stjärnsopranen Elly Ameling, som uppträdde som solist på Mozart-jubileumskonserten. Som gästdirigenter uppträdde bl.a. Sergiu Comissiona, Pierre Bartholomée, Andres Mustonen samt violinist-dirigenterna Jean-Jacques Kantorow och Viktor Tretjakov. Konsertmästare Tero Latvala dirigerade en konsert och bland de egna musikerna uppträdde Harri Mäki som solist.

”Hagalundarnas lysande Händel
tack således …för en föreställning som tekniskt och
stilmässigt representerar det bästa som man kan uppnå hos oss.
(Olavi Kauko HS 12.5.)

På våren uppfördes under ledning av Harry Christophers Händels oratorium Israel i Egypten tillsammans med Tapiola kammarkör med solister. Övriga stora körverk under vårsäsongen var Bachs Juloratoriet (kantaterna IV-VI) och Mozarts C-mollmässa i samarbete med körerna Jubilate och Dominante. Av ekonomiska skäl avstod man i slutet av året från att uppföra Bachs Juloratoriet och i stället uppfördes Julbarock under ledning av Anssi Mattila. Under vår- och höstsäsongen ordnades konserter för hela familjen och som en nyhet ingick i programmet en konsert på valborgsmässoafton. Ledningen skiftade i kansliet när Sirpa Hietanen började som intendent.

”Finländsk världsklass
…Tapiola Sinfonietta är en ensemble av världsklass.
Kan Prokofjevs Klassiska symfoni spelas bättre?”
(Jan Andersen Politiken 10.6.)

Orkesterns första utlandsturné omfattade Oslo, Køge och Köpenhamn. Sinfonietta dirigerades av Osmo Vänskä och solist var Olli Mustonen. Orkestern fick ett genomgående berömmande mottagande av både press och publik.

Tapiola Sinfonietta fortsatte samarbetet med Helsingfors festspel samt uppträdde för första gången på musikfestspelen i Nådendal på en konsert med anledning av Joonas Kokkonen 70-årsjubileum.

På våren fick Finland en festival tillägnad pianomusik när den internationella pianoveckan i Esbo grundades. På den första festivalen uppförde Tapiola Sinfonietta W.A. Mozarts pianokonserter i F-dur K 453 och B-dur K 595 samt symfoni nr 36 under ledning av Kjell Seim med pianisten Eero Heinonen som solist.