EFTERMIDDAGSKONSERT: ARKTISKA TONER

Anna-Maria Helsing, dirigent
Jukka Rantamäki, konferencier

Einojuhani Rautavaara: Cantus Arcticus, konsert för fåglar och orkester
Dmitri Sjostakovitj: Kammarsymfoni op. 73a

Tor 16.11.2017 kl. 14:00, Tapiolasalen

Eftermiddagskonsert
Iltapäiväkonsertit

Biljetter: från 20 €, inkl. kaffe med bakelse

Köp biljett

Rautavaaras Cantus Arcticus fyller Tapiolasalen med fågelsång. Verket från år 1972 har blivit ett av de internationellt mest kända och framförda finländska konstmusikverken. De arktiska stämningarna kompletteras av Sjostakovitjs strävt kraftiga Kammarsymfoni.

 

Verkpresentationer

Einojuhani Rautavaara: Cantus Arcticus

Festkantater för universitet har ett något dubiöst rykte och de hör sällan till sina upphovsmäns intressantaste eller oftast framförda verk. Rädslan för detta föresvävade Einojuhani Rautavaara när Uleåborgs universitet i början av 1970-talet beställde en festkantat till sin första promotion. I Stället för en konventionell festkomposition för solister, kör och orkester beslöt han skriva en "konsert för fåglar och orkester". Cantus Arcticus (1972) som kom till på detta sätt är troligen ett av de mest populära verk som Rautavaara har gjort – något helt annat än en dammig festkantat.

I Cantus arcticus medverkar fåglarna via ljudband av vilka Rautavaara själv spelade in största delen vid de berömda fågelträsken i Limingo. Fåglarnas röster kontrasterar fräscht mot orkesterpartens mjuka, fylliga klanger.

Inledningssatsen Kärret börjar med ett solo för flöjter. Så småningom stiger fåglarnas klangfält fram. Satsens breda huvudmotiv ligger i stråkarna. I mellansatsen Melankoli får fjällärkans sång en klagande, sorgsen ton genom att den återges långsammare och sänkt med två oktaver. Finalen Svanarna når en extatisk kulmination där antalet svanar ökats genom duplicering av den bandade andelen. Rautavaara har själv sagt: " När orkesterspelet når sin dynamiska kulmen förvandlas svanarnas rop till ett vanvettigt glissando – jag tänkte mig att de flög direkt till den brännande solen."

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975): Kammarsymfoni F-dur op. 73a (arrangemang Rudolf Barshai)

I Sjostakovitj namn uppförs flera verk med titeln "kammarsymfoni". De är inte originalverk av honom utan arrangemang för stråkorkester av hans stråkkvartetter. Bakom många av dem står den ryske altviolinisten och dirigenten Rudolf Barshai, som fick kompositörens fulla godkännande för sina arrangemang. Utgångspunkten för kammarsymfoni F-dur op. 73a är Sjostakovitj tredje stråkkvartett där Barshai i sitt arrangemang har kompletterat stråkarna med träblåsare och harpa.

Sjostakovitj tredje stråkkvartett kom till 1946 i andra världskrigets efterdyningar. När verket uruppfördes i Moskva i december 1946, väckte det förvirring bl.a. på grund av sina ångestfyllda passager och sitt mångtydiga slut. Vissa kritiker upplevde rentav verket som ett beslöjat angrepp mot Stalin. Sjostakovitj återtog därför publiceringen av verket och under de närmaste åren fram till Stalins död 1953 uppfördes det bara vid privata evenemang.

Trean är en av Sjostakovitj betydande stråkkvartetter. Den är till sin känsloladdning ett starkt verk där man kan ana både reminiscenser av kriget och en djupt personlig självrannsakan. Där finns också kopplingar till vissa av hans samtida verk.

Kimmo Korhonen

Konsertbesök

Tapiolasalen är Tapiola Sinfoniettas hemsal där orkestern repeterar och ger de flesta av sina konserter. Den stiligt björkpanelerade konsertsalen har 773 platser. Tapiolasalen är inrymd i Esbo kulturcentrum, ritat av arkitekt Arto Sipinen. Platsen är lätt att hitta och inresan från Helsingfors tar bara en stund. Adressen är Kulturplatsen 2, 02100 Esbo. Tfn (09) 816 21 (växel).

Läs mer om konsertbesöket